min idol är en chav
''att sakna några av de ting man önskar sig är en absolut nödvändig del av lyckan''.. eh va? citatet är så sant att det nästan är skrämmande. jag har läst det 2948924 gånger och efter varje gång kommer jag att tänka på något nytt. jag orkar inte skriva mer om det, läs det bara förfasiken.
fock
jag har kommit fram till att folk som säger att de hellre lever ovetandes måste vara väldigt rädda för verkligheten. jag menar, hur jobbigt och stört allt än är måste det väl vara skönare att veta verkligheten hur hård den än är, än att gömma sig bakom en grå mur av.. rädsla? om man inte vet vad problemet är kan man aldrig riktigt ta sig ur det, man kan lura sig själv i sin ovetande värld och tro att man mår bra, sen när sanningen kommer fram måste man än en gång gå igenom detta svåra stadiet att ''gå vidare''. är det inte bättre då att redan från början ta hela stöten och jobba sig igenom den? jag antar att det är olika för alla men personligen skulle jag fasen hellre ta hela sanningen direkt än att tvingas mötas av oväntade bajsiga tider längre fram när jag jobbat som fan för att må bra.
ingen rubrik
det är jobbigt när man är jävligt nere och samtidigt måste anstränga sig för att få andra att tro att man mår så mycket bättre än man fakitskt gör. det suger att må dåligt och samtidigt tvingas se på andra som är så överdrivet lyckliga och glada och tror att de sprider sin glädje för varje skuttande steg de tar, sanningen är dock (tyvärr?) att deras glädje inte kan smittas av hur mycket de än vill. frågan är också om de ens vill att den ska smittas av eller om de bara vill skylta med sitt lyckliga liv som är så mycket bättre än somliga andras. det är jobbigt att tvingas acceptera något man trott att man skulle kunna acceptera från början men efter ett tag funnit totalt oacceptabelt. det är jobbigt att detta sedan följer en för varenda satans dag som går. man får bara hoppas att det kommer en dag då alla får vara lyckliga, då alla får uppleva hur det känns att vara riktigt lyrisk och med sanning i åtanke kunna säga att man är glad. jag önskar den dagen kunde springa in i mig och stanna för evigt, jag önskar att den kunde snabba sig på. för tillfället känns det som att den har stannat totalt i det säkerligen knappt desperata försöket att komma fram.
men nej, jag mår bra.
men nej, jag mår bra.