jessica

jag har kommit fram till att folk som säger att de hellre lever ovetandes måste vara väldigt rädda för verkligheten. jag menar, hur jobbigt och stört allt än är måste det väl vara skönare att veta verkligheten hur hård den än är, än att gömma sig bakom en grå mur av.. rädsla? om man inte vet vad problemet är kan man aldrig riktigt ta sig ur det, man kan lura sig själv i sin ovetande värld och tro att man mår bra, sen när sanningen kommer fram måste man än en gång gå igenom detta svåra stadiet att ''gå vidare''. är det inte bättre då att redan från början ta hela stöten och jobba sig igenom den? jag antar att det är olika för alla men personligen skulle jag fasen hellre ta hela sanningen direkt än att tvingas mötas av oväntade bajsiga tider längre fram när jag jobbat som fan för att må bra.