jessica

Den här dagen gick upp som en sol och ned som en fet och ful pannkaka. Bäst började det med att jag inte behövde vara i skolan förrän klockan ett. Jag köpte min biljett, hade engelska'prov' och skrev sen av sjuttontusen sidor företagsekonomi och samhälle som jag missat, från toves block. Sen åkte jag in till stan och fyndade tre toppar på monki för 107,50:- tillsammans och ett Aids linne på h&m för 98:-
På h&m började pannkakan att växa till liv. Jag står mitt i mellan två kassor (helt ensam förutom de två som betjänas framför mig). Jag märker att den ena kommer bli klar före den andra så såklart väljer jag den kassan.
Då kommer det en typ 60 årig kärring och hennes kanske 30 åriga fula dotter och ställer sig bredvid mig med fjortontusen fula rea-pyngel-grejer och jag märker att tant-fan tror att hon ska komma före mig. Sen när det blir Min tur kliver hon såklart fram och tror att hon ska få lassa upp sitt pyngel. Jag blir fly förbannad, men mest chockad, och säger 'Ursäkta!?' (jag pallade verkligen inte bara låta henne gå före mig.. inte idag) Men iallafall, hon säger 'jaha var du före mig?' (det skulle hon väl fasiken inte ens sagt om hon inte visste att det var just det jag ursäktade om!?) och det slutar med att den här kärringen och hennes bajsdotter står och mumlar om mig och skakar på huvudet, trotts att jag tackade henne för MIN PLATS. Åh, sånt här kan verkligen förstöra hela min dag. Det låter överdrivet nu när man ska få ut det i ord men jag tycker inte man gör så. Men jag fick iallafall ett paket kondomer som tröst.
Efter detta mötte jag mams och åkte hem och fick hälla ur mig lite av min sorg och vrede över äckeltanten.

Sen bara deppade jag ner mig totalt, varför vet jag inte. Med troligen för att den äckliga tanten levde kvar hos mig, samtidigt som tobias kom hem och släppte bomben om att han skrivit på kontraktet, vilket jag inte trodde att han skulle göra förrän imorgon. Jag insåg att min storebroder skulle flytta. Det känns helt mupp att en familjemedlem ska försvinna och kvar blir jag ensam med mams och paps. Och katten. Jag vet inte, det är konstigt. "Haha men jag är ju snart 20", säger han. Då inser jag att jag lika snart är 18 och vi är inte dom där två små barnen som kutar runt på gräsmattan på landet och leker längre. Fyfan. Ibland är man bra deppig.
Det blev inte heller bättre av att jag inte fick träffa min sån där andra hjärtehalva idag som jag hade sett fram emot. Världen är emot mig. Men jag är inte ens Ms deppig på riktigt, så detta inlägg känns lite nörd. Men jag tänker inte ens klandra mig själv för denna deppighet. Jag vill ha min bror hemma ett tag till. Dessutom är det så jäkla osexigt att nedvärdera sig själv. Det har jag lärt mig. Äehh.

Jag gillar inte långa blogginlägg men nu får det bli som det blev. Jag glädjer mig åt foto och fredag imorgon.