jessica

Jag trodde det skulle bli knatandes mot netto i min ensamhet som inte bestod av att vara ensam, men som bestod utav att flickebarnen redan varit där medan jag ätit. Men marine kom springandes efter mig och utropade mitt härliga namn (...) och följde med mig, för hon tyckte att det såg så vårigt ut där vi gick. Så hon följe mig och det blev glass! Det här var en glad dag, och folket bar knappt jackor.
Jag kom och tänka på louice nu och att hon såg ut såhär idag.



Ni förstår ju att det är gips hon snart har i munnen och så.
Och nej, hej.