jamen meen

mobilen ringde klockan kvart i sju imorse, var femte minut började var den jobbig, jättejobbig, tills vi fick nog och ställde den på åtta. klockan blev åtta, men man orkade inte gå upp. sen blev klockan tio. jag älskar dig.. mer än det som kallas otroligt.
tänkte blogga lite om skolan men jag har kommit fram till att det inte finns mycket att säga, ingen orkar och vi är där bara för att vi måste. vi måste ju egentligen inte, men vi måste för att vi faktiskt måste på ett sett ändå. så vi står ut. och har roligt när vi kan, för tigerbalsam under ögonen kan faktiskt klassas som roligt även om det självvalda offret fick mer än nog, igår.
imorgon blir min kusin, som jag alltid sett som rätt lite fast ändå extremt mycket yngre än mig, tonåring. det är helt sinnessjukt hur åren flyger fram. jag vet inte om jag gillar det, men man vill komma nånstans. gamlingar är vi allihopa.
nej man ska inte vara slak

jag hatar imorgon, tills det är över

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback