känslan är något jag inte kan förklara
det fina med den här dagen är att den började på det bästa sättet en dag om möjligt kan börja. du ligger där och bara är, du bara finns och gör mig till den lyckligaste människa som traskar runt på denna arma jord. och jag kände på något sätt att jag när jag några timmar senare skulle lämna hospitalet att jag för första gången inte skulle känna att jag ville sjunka ner under jorden, gräva ner mig i frågan 'varför?' och vilja skänka iväg min kropp och inte ens bry mig om att ge iväg den till högstbjudande.. nejje, det hade inte kunde gå bättre än vad det gick idag, och jag tror på det jag sa igår. du har healat mig, med dina övernaturliga healande krafter.
ahA.jag kom hem och slaggade ner i soffan och tänkte dra en film, då ringde roxane och ville ha in mig för fika. no bangning here tänkte jag och drog på mig annat än mjukisbyxor och gled mot tunnelbanan.
vi fikar bra, och vi fikar länge. och heter man roxane garvar man som en gris så att killen i fruktståndet börjar flina. och man försöker förskräckt förklara för honom lite snabbt att man faktiskt inte skrattar så, egentligen.