jessica

Jag försöker förstå vad jag har gjort som är så illa att jag förtjänar det som tvingades inträffa imorse. Okej jag råkade ha sönder en spegel häromdagen men orka med skrockighet. Klar för att knata mot tunnelbanan och glad i hågen, eller inte alls så glad menååhh, märker jag att mina nycklar inte är där dom ska vara, och dom är inte någon annanstans där dom borde vara heller. Efter samtal till sofia, mamma, pappa och bror blir det till slut att jag får åka till skolan, hämta brors nycklar, åka hem, låsa, åka tillbaka till skolan och komma ett tag för sent till median, lite på grund av att jag valde att ta bussen. Men hur som haver, vart fan är mina nycklar? Tänkte att dom kanske ligger inlåsta i mitt skåp ändå, så ska nog gå och få det uppknippsat av en glad kamratstödjare, när jag äter min lunch som det inte blev något av.
Men iallafall, glatt är att jag typ blivat klar med min intervju nu ändå. Men bajsinlägg.
Glöm inte lustgården ikväll.

Känner att jag kommit lite efter med uppdateringen, men i det hektiska liv jag lever som ständigt är fullbokat både hit och dit hinns det bara inte med ibland. Nej men ni vet, skämt å sido igen sådär. Men lov har det varit och nu ses det fram emot nästa lov, typ. Men först ses det nog fram emot att få se drakisarna igen snart.
Och imorgon ska vi ha det skoj, sitta och pilla i min intervju och få bort den sista minuten innan de tre timmarna är över och inlämningsstoppet är ett faktum. Men nu ska jag sova och jag vill bara att det bästa ska vara det bästa.

Och bloc party till arvika, himla klad

Först tycket jag inte alls om igår och jag vill bara att den skulle komma till sin ende och bara glömmas. Sen räddade du hela dagen genom att säga det jag verkligen behövde höra. Sen blev allting bäst till slut ändå för klockan halv elva stod du utanför min dörr och var ledsen för att ingen affär hade öppet såhär sent så du kunde köpa blommor. Och jag var den gladaste av dom allra mest gladaste av dom gladaste, för du var där och jag var också där och du är den mest underbara. Det är bara sådär obeskrivligt som man kan kalla det.

Och aha imorgon ska jag till skolan för första gången på den här veckan, och sen är det helg. Jadu det blev verkligen överflöd utav skolgång den här veckan. Godnatt folki.

Glada vänner vi befinner oss i en måndag igen. Inte mycket mer att skriva om det, känner mig dock rätt attackerad i toves blogg, men det är inget negativt. Förmiddagen bestod alltså av tre timmars media där inte så mycket blev gjort förutom att jag hade svårt med låtval och så vidare, men jaja. Jag kom hem och satte mig nästan direkt och gick in på Betapet, efter att först se hur fint min säng blev bäddad imorse. Jag var hur lycklig som helst för jag ledde igenom hela spelet men i slutet vann den bajsiga kvinnan som var född 74. Jag blev ledsen och trodde att jag skulle få en vinst över otto men även han slog mig.. Av någon anledning som jag inte kan förstå.

Och det har gått ett halvår.. Det känns overkligt samtidigt som det känns verkligare än det mest verkliga. För ett halvår sen var jag idag och hela tiden den lyckligaste som traskade runt på den här jordiga jordytan, och jag kunde inte förstå att vad som var påväg att hända faktikst hände, mig. Idag är jag fortfarande den gladaste och mest lyckliga och kan fortfarande knappt förstå allt och allt det där. Du går bara inte att förklara. Jag släpper dig aldrig, som säger.