damn i wish i was a lesbian
kom på att den enda spelningen jag kommenterande var the knife's, kanske för att den var så extremt bra. men esnella får ju inte glömma alla andra spelningar som också var rysligt bra.
the sounds. över mina förväntningar. sitter aldrig hemma och lyssna på dom, har heller aldrig utropat 'åh the sounds fett bra!', men live, live var det fakitskt nästan asbra. det var drag.
franz ferdinand. klockan var närmare halv 1 på natten och jag stod bakom två ruskigt fulla nadia och marine som skrek, skakade och fladdrade runt. allmänt störde alltså haha. såg franz i decembras och det kändes mest som en repris, förutom att denna var utomhus. självklart var det jättebra, franz är jättebra. men blev lite besviken när det blev ett supersegt 'en gång till!'-ande.
slagsmålsklubben. mest röj!! töntar med mantlar står uppe på scen och gör sitt, dansar runt och får publiken att verkligen röja. sjukt bra.
tiger lou. jag älskar tiger lou, älskar. jag hade inte förväntat mig något av deras spelning så det kunde inte bli annat är bra, och det blev (var!) verkligen asbra. dom spelade bara bra låtar och hans röst är.. mmm.
suburban kids.. jag har inte vrållyssnat på skwbn innan arvika, men jag hade lyssnat nog för att märka hur riktigt bra dom är, likaså var deras spelning. ibland blir det tråkigt när man inte känner igen en låt, men det gör egentligen inget för man kan ändå njuta av hur bra det är. för det är asbra. och det där makeade ingen sense.
orkar inte skriva mer nu. resten av banden jag såg eller halv-såg var också bra eller extremt bra, för det var ingen spelning som var misslyckad av de jag såg. inte för att jag stod och direkt analyserade, men inga missar av vad jag kommer ihåg iallafall. på billie the vision tog det mig lång tid att förstå att tjejen som sjöng inte var en tjej, utan en utklädd karl. det var lite fjoll och roligt. hello saferide måste få lite space för dom var massivt bra. njuuutning.
the sounds. över mina förväntningar. sitter aldrig hemma och lyssna på dom, har heller aldrig utropat 'åh the sounds fett bra!', men live, live var det fakitskt nästan asbra. det var drag.
franz ferdinand. klockan var närmare halv 1 på natten och jag stod bakom två ruskigt fulla nadia och marine som skrek, skakade och fladdrade runt. allmänt störde alltså haha. såg franz i decembras och det kändes mest som en repris, förutom att denna var utomhus. självklart var det jättebra, franz är jättebra. men blev lite besviken när det blev ett supersegt 'en gång till!'-ande.
slagsmålsklubben. mest röj!! töntar med mantlar står uppe på scen och gör sitt, dansar runt och får publiken att verkligen röja. sjukt bra.
tiger lou. jag älskar tiger lou, älskar. jag hade inte förväntat mig något av deras spelning så det kunde inte bli annat är bra, och det blev (var!) verkligen asbra. dom spelade bara bra låtar och hans röst är.. mmm.
suburban kids.. jag har inte vrållyssnat på skwbn innan arvika, men jag hade lyssnat nog för att märka hur riktigt bra dom är, likaså var deras spelning. ibland blir det tråkigt när man inte känner igen en låt, men det gör egentligen inget för man kan ändå njuta av hur bra det är. för det är asbra. och det där makeade ingen sense.
orkar inte skriva mer nu. resten av banden jag såg eller halv-såg var också bra eller extremt bra, för det var ingen spelning som var misslyckad av de jag såg. inte för att jag stod och direkt analyserade, men inga missar av vad jag kommer ihåg iallafall. på billie the vision tog det mig lång tid att förstå att tjejen som sjöng inte var en tjej, utan en utklädd karl. det var lite fjoll och roligt. hello saferide måste få lite space för dom var massivt bra. njuuutning.
Kommentarer
Trackback